Leta i den här bloggen

onsdag 12 november 2014

Mitt Minne


Mitt Minne




Jag målade detta för att det var nog en av de mest pinsammaste som har hänt i mitt liv. Detta hände när jag var väldigt liten (2 år gammal), så döm inte!

Ja, det var på sommaren år 2001 och min bror hade nyss fötts några veckor innan vi åkte till Öland för att ha semester där. Vi kom till en camping med husvagn o tält och allt var skit bra.
En dag så skulle vi till en stor simbassäng som låg i mitten av hela campingen. Det var väldigt många människor runt om hela bassängen och poolen var knökfull. Jag ville så gärna hoppa i om det bara fanns någon plats för mig. Sedan såg jag en öppning och jag hoppade kanonkula rakt ner i vattnet, dem som simmade runt om kring var nog inte så glada för dem fick en våg av vatten rakt mot ansiktet.
Jag simmade runt och ignorerade alla andra runt omkring mig. Men sedan började jag få några konstiga blickar av folk nära mig och jag började undra vad som var fel. Jag kollade ner i vattnet och såg att jag inte hade på mig några badbyxor.
Om någon annan skulle varit i min situation nu så skulle dem säkert få panik. Men jag var så lugn av någon anledning, så jag började simma runt och leta efter badbyxorna men hittade dem inte. Efter en stund gav jag bara upp och simmade mot simkanten. Jag gick på stegen och klättrade upp, helt utan byxor.
Sedan gjorde jag den dummaste saken jag någonsin har gjort. Jag gick fram till två unga människor som var där med sitt barn, och frågade dem: "Jag har inga byxor på mig, har ni sett dem?". Deras ansikten sa allt och jag kommer ihåg att kvinnan började nästan garva och mannen kollade på kvinnan med oroande ögon.
Min mamma såg nu vad som hände och började små rusa mot mig och när hon väl var framme tog hon en handduk runt min kropp och sa åt mig att gå till pappa i husvagnen. Jag gick raka vägen till min husvagn och såg bara att min mamma försökte att förklara något för dem två unga människorna. Mamma vill fortfarande inte säga vad hon sa till personerna men hon berätta att det var inte så pinsamt att be om ursäkt för att de unga personerna såg det som en rolig händelse.
Det var tur för varje gång jag tänker tillbaka på den händelsen så känner jag bara pinsamhet, men det är väl roligt för andra att höra denna historia.

Av Hannes Sandström ES14c